Tack alla musikälskare!

På återseende och hörande 2011!

/Pure Malt - scottish and irish music in Sweden

Pure Malt presenterar: 2010 i listform

årets skiva: hmmmm. Cask Strength i hård konkurrens av: nej, just det. Ingen kunde mäta sig med detta redan nu legendariska verk. (och då släppte ändå Iron Maiden ny skiva i år också).

årets tidiga julklappar: ny gitarr och ny bodhran. Från Stefan till Stefan. Vi andra gläds med honom, detta betyder i stort sett att han är glad i tre år i sträck.

årets gig 1: Klara Hall, Enköping i maj. Pure Malt med Irish Dance Project i Sveriges närmaste konserthall. En lyckad kombo.

årets gig 2: Lördagen på Enköpings Hamnfestival. Svett, mygg och allsång. Pure Malt firar sommar helt enkelt.

årets adjöss: torsdagarna på Dubliners. Fredag lördag - nästa år. Det räcker det med.

årets nya låt på repertoaren: svårt. men senaste är i alla fall Galway Girl. Den funkar fint.

årets gästartist: Peter Larsson. Ett nöje att ha honom och hans trumma med på scen.

årets sämsta: Pure Malts hemsida. Någon bra webmaster i närheten?

årets oh No!: Att Clazze släppt Klara Hall - arrendatet. Vad händer nu?

årets roligaste: Att skivan blev klar!

årets snyggaste: Omslaget till Cask Strength. Tack AD-Elin.

årets signatur: Dan när han signerar plattan. Han envisas med att skriva sitt namn över allas ansikten. Perfekt.

årets favorit i repris: Gula Villan-publiken som är fantastisk. Punkt slut.

årets öl: ingen. För mycket bilkörning till och från gigen har sabbat nöjet att avnjuta öl överhuvudtaget typ.

årets reunion: plötsligt var nästan alla medlemmar från the Corbies på 60års-festen i Hässelby. Och spelade. Ihop.

årets happening: Pure Malt fick äntligen ändan ur vagnen och gick på firmafest.

årets kommentar: "Då får du fan dansa också". Stefan ledsnar på en i publiken som lyckats ropa efter "Whiskey in the jar" 9 gånger på 2 minuter.

årets musik i bilen: Vi hade alldeles för få samåkningar i år. Men det hade garanterat blivit Iron Maiden....igen...

årets upptäckt: Långt inne i André döljer sig...en äkta ordvitsare.

årets aldrig mer: Platsen för året S:t Patrick´s Day gig.

Från oss alla till er alla...

P.s. Snart återkommer vi med den lista du inte visste att du saknat: Pure Malt´s årslista!

Inom kort...

...kommer vi med vår årliga lista över 2010. Men vi vill veta vad DU tycker också. Skriv ditt bästa Pure Malt-minne i kommentarsfältet.

The Dubliner i helgen!

Så, dax igen för Stockholms Finest Irish band att ställa sig i dagarna tre på The Dubliner, Hötorget. Kiltarna är (inte) nystrukna, skjortan är dock tvättad sen sist och Tullamore Dew har utlovat ett speciellt arrangemang på fredagen. Vad det innebär vet dock ingen än. Själva kommer vi ta del av detta i förhoppningsvis måttlig mängd, annars glömmer väl undertecknad fler texter än vanligt... Men, vi bidrar naturligtvis till att sätta hög stämning, det lovar vi.

För övrigt kan vi bjuda på följande citat av vår allsmäktige basguru Dan, när vi pratade gitarrköp i veckan: "Köp då en gitarr med självstämmande stämskruvar!". Ok, Dan. När vi hittar det ska vi hojta till. Det kommer väl tecknas ner som världens trettonde underverk när det finns tillgängligt.

Torsdag 2 dec, blir lite mer acoustic sittandes på barstolar. Fre 3 dec och lör 4 dec så åker barstolarna ut genom fönstret och vi står som vanligt i fullt ställ! Starttid i helgen är 22.00 bägge dagarna. Väl mött!

/Pure Malt

P.S Årets julklapp är inte surfbrädan. För den innehåller inte en massa musik med Pure Malt. Det gör däremot vår senaste skiva "Cask Strength". Hör av er för ett ex. på pure.malt@spray.se eller kom förbi The Dubliner i helgen och köp den på plats! Då får du den dessutom signerad. Det du!

A trip down memory lane

I fredags tog vi i Pure Malt (minus Britta som tyvärr hade jobb i vägen), våra ärenden ut på stan för att umgås i andra sammanhang än rep, gig eller skivinspelning. Vi inledde vår afton på Folkbaren (Hornsgatan 72b, kan varmt rekommenderas), för en kulinarisk inledning på kvällen. Medan pilgrimsmusslor, råbiff och confiterad kyckling slank ner i sällskap med öl snaps och Martell började vi prata om spelningar vi haft och då blir det naturligt att man börjar rangordna bra och dåliga spelningar osv. Det som tog längst tid att komma överens om var de sämsta spelningarna. Att just den kategorin tar tid är inte så konstigt. När man är ung och grön i branschen så råkar man ut för många dåliga gig. Väldigt ofta hade man kunnat undvika det genom att helt enkelt vara bättre på att efterfråga information innan man tackar ja...

Nåväl, vår topp 3 för bästa spelningar slutade så här:

1: Klara Hall, Enköping, September 2009.
2: Första löningshelgen på Dubliner 2004.
3: Klara Hall, Maj 2010

Ni noterar att Klara Hall är representerat vid två tillfällen. Det beror på att arrangemangen runt spelningarna där alltid varit högklassiga, publiken makalös och vi hade då även dansare med oss.
Dubliners första löningshelg är med därför att det var första gången vi möttes av en allsång på "With or without you", som ekade i huvudet även i bilen hem.

Topp 3 för sämsta?

1: Köping 2003
2: Västerås 2003, 2004, 2005 osv osv. Ja, ni fattar.
3: Ena kvällen på Restaurangernas Dagar i Kungsan 2005.

Köping? Ja, alltså det var första gången vi kände oss riktigt jävla våldtagna efter ett set!! Att då veta att det var 2 set kvar, plus 3 kvällen efter sved ordentligt.
Västerås-spelningarna ägde rum på en pub som egentligen inte borde ha musik överhuvudtaget. Otrevlig personal, obefintliga gäster och allmänt skit.
Restaurangernas Dagar-giget var egentligen skitkul. Men just denna kväll ösregnade det, vår utrustning riskerade att förstöras pga regn. Publiken var dock toppen och vi löste problemet. Men insikten att det kunde bli fler sådana gig fick André att yttra de nu klassiska orden "Det här kan äventyra hela verksamheten".


Efter avslutad middag och diskusson tog vi oss till vårt stamhak gällande spelningar, The Dubliner. Denna kväll stod vänner till oss på scenen och vi njöt mycket över att höra bra musik och träffa musikkollegor. Att en gäst på Dubliner kände igen oss som Pure Malt och därför ville bjuda på en omgång värmde verkligen hjärtat. Kort sagt, vi hade en fantastiskt bra kväll och kommer göra om det lite oftare i fortsättningen. Nu däremot, satsar vi mot Dubliner i December.

Pure Malt gör stan osäker i helgen...

Risken finns imorrn....


Vi ska inte lira själva. Det brukar ju faktiskt vara hyfsad säkert och städat när vi står på scen. Nog för att svänget och stämningen är nära bristningsgränsen ibland, men, nej, istället ska vi ut och njuta av spelledig helg och passa på att smörja kråset ihop på Söders höjder och senare kolla in ett (annat) härligt band som lirar på The Dub.

Vi i Pure Malt ses ju rätt ofta då vi spelar mycket tillsammans genom gig och rep och så. Men emellanåt har man sina egna bestyr som tar upp ens tid och då kan det hända att man inte hinner med annat än just gig el. rep när man väl ses. Tur då att vi nu skrider till verket och gör slag i saken imorrn.

/Pure Malt

Egna alster...

Ni som har vår senaste skiva "Cask Strength", har kanske lyssnat in er på låtarna nu och har en klar uppfattning redan om hur de känns. Ni har säkert en uppfattning om våra egen-skrivna låtar också. Det är liksom meningen, att beröra. Fastän reaktionerna lär vara olika.

Live på scen har vi hittills kört "Claymore High" och "Power of the gin" en hel del på sistone och jag kan säga att det gått över förväntan, och mottagandet har varit kanonbra! Kul tycker vi och det ger ju mersmak att skriva mer, fast samtidigt en önskan att man hade mer tid till detta både inom gruppen och på egen hand. Vi får styra upp det helt enkelt.

För övrigt skickade vi ett ex. av "Cask Strength" till Linda i Alingsås i veckan. Hon tyckte det var enklare att beställa direkt av oss än att åka upp till Stockholm och köpa skivan på vårt gig. Man gör ju som man vill och vi diggar att hon ville ha plattan. Tack för det, Linda! Kanske ses vi på nåt gig nära Alingsås i framtiden.

Vill du beställa ditt eget ex så är det bara att maila, som vanligt på pure.malt@spray.se. Det är aldrig fel att få hem elva spår fyllda av keltiska toner, virvlande säckpipa och dansanta jigar. Eller? Ett fantastiskt designat skivomslag signerat Malmös hårdast jobbande AD sitter heller inte dumt i skivhyllan. PLUS att årets mest vågade cover avslutar skivan. Mer än så säger vi inte.

Tills vi ses eller hörs önskar vi er en bra vecka!

/Pure Malt

Tack!

Ett stort tack till alla som sökt sig till Dubliner i helgen. Vi spelade i dagarna tre och vi kan inte annat än att känna djup tacksamhet mot alla som kommer fram och pratar med oss i pauserna och talar om att dom bara är där för att det är vi som spelar. Det värmer och är något vi tar med oss i den sena timmen när man trött efter nedpackning sitter i bilen på väg hem för några timmars sömn.

Ett stort tack till all publik och personal.

Nästa gång vi besöker Dubliner för att spela blir i December, närmare bestämt 2-4 dec. Vi ska dock dit en gång innan det, men då som besökare för att se när goda vänner till oss spelar.

Vi ses!

Kram kram

/Pure Malt

Fantastiskt...

är det att egentligen kunna bjuda på musik. Och då menar jag den sortens musik som är live och direkt framför en publik.
Ibland när man är ute och spelar glömmer man nästan bort att tacka för att vi får den uppskattning vi får. Vi märker av den, vi tackar för den mellan låtarna men ändå kan man så att säga vara så utpumpad efteråt att man bara vill packa ihop och dra hemåt. Det kanske är förståeligt efter tre-fyra set med ca 3 timmar effektiv musik. Men ändå...
(Jag menar, när nån halvdan popgrupp inviger ett köpcentra kör dom väl 2 låtar och skriver autografer i en kvart. Jobbigt värre... )

Vad jag försöker säga är att vi uppskattar de applåder och snälla ord om vårt uppträdande massvis, och att det är väl det enskilt viktigaste för bandets existens. Annars blir det ju lika spännande som att spela hemma i soffan. Kul såklart, men inte speciellt spännande i långa loppet. En annan rolig grej är att det alltid är någon som undrar över varför vi spelar just skotsk & irländsk musik, eller så har de någon egen relation till just Skottland eller Irland. Det ger upphov till trevliga samtal under eller efter gigen, samt diskussioner om låtval etc. Självklart får vi också mängder med beröm från folk som sett andra grupper och tycker att vi är nr 1 inom genren. Det värmer verkligen.

För oss går resan vidare, med publikens stöd förhoppningsvis. Något vi inte tar för givet, utan tvärtom uppskattar varje gång vi ställer oss på scen. Vare sig scenen är stor eller liten är utmaningen densamma: att leverera musiken så bra vi bara kan. För allas skull.

/Pure Malt

Uppdatering höst!

Hallå där! Dax att kolla in i kristallkulan för höstens begivenheter och vi närmar oss gig i samma hastighet som mörkret drar in vid 19-snåret nuförtiden. Närmare bestämt så kör vi snart på Dubliners igen, 21-23 oktober. Så du hinner ladda upp i god tid nu när du vet detta.

Sen kör vi kanske en tripp neråt landet, vem vet.... Det bör ske i november i så fall.

Återigen blir det en tre-dagars på The Dubliner i Stockholm helgen 2-4 december. Bara för att ha lite kul innan allt blir stök och stress inför julen. ( iofs rätt kul också, men ändå. ) Sen släpper vi torsdagarna nästa år på The Dub och koncentrerar oss på fre-lör. Men det är då. Vi ses i oktober till att börja med!

Ha det,

Pure Malt

Hipp hipp hurra

Idag gratulerar vi The one and only André på hans födelsedag. Vi ska naturligtvis inte avslöja hans ålder, utan meddelar bara att han helt byter hastighetsgräns.

Grattis från dina kollegor i bandet, André.

Hösten

Ja den får väl sägas vara här nu. Vi kickade ju igång säsongen redan sista helgen i Augusti med tre kvällar på the Dub. Nu tar vi tag ordentligt. September är spelledigt för rep, hinna med dom sista skälvande sommaraktiviteterna och, tro det eller ej, börja lattja lite smått med våra idéer inför nästa skiva. Nu tänker ni säkert att vi inte är kloka eftersom vi ganska nyligen släppte vår andra. Visst är det tidigt, men med tanke på att det tog nästan 3 år att färdigställa den andra så är det nog en bra idé att börja nu. Det skrivs låtar, tänks ut övriga låtar till skivan. Precis som den förra är dock skivtiteln i princip klar. Man måste börja i någon ände...

Klassiskt drag på the Dubliner!

Vi tackar alla som var på the Dubliner i helgen som just passerat och konstaterar snabbt att det var något av en klassisk Dubliner-helg. Många vänner, dansande festglada gäster samt en allsång som tillhörde de bättre. Om vi sen lägger till att drycken flödade från baren och att kockarna jobbade hårt så förstår ni att lönehelgen var förlagd till Hötorget.

Många gånger hör man att det nu är konkurrens mellan de ställen som driver verksamhet åt det irländska hållet. Och att detta gör att istället för att det är fullt på t.ex två pubar på en lördagkväll så sprids publiken ut och står för sig själva på en massa olika ställen. Som vi uppfattar helgen som gick verkar i alla fall publiken ha valt och bestämt sig för att hålla till på the Dubliner i höst. Det gläder oss.

På återseende i oktober. Då är vi tillbaks på the Dub.

/Pure Malt

Till helgen kör vi!

Vi är redo för en lång helg på the Dubliner, Holländarg. 1, Hötorget, Stockholm, Sverige, Världen. Vi ses väl där? Torsdagen blir laid-back acoustic och en ljuv uppvärmning för att sen lägga i högre växel och pryda oss i kilt till fredagen och lördagen. Med andra ord vanligt Pure Malt - ställ till helgen!

Starttider? Ca 21 på torsdagen och ca 21.30 på fre och lör.

/Pure Malt

"Det är nånting som är fel med den här bilden..."

Nej, det är faktiskt inte fel på bilden. Det är Stefan som soundcheckar Lenas dragspel när vi
spelade på Klara Hall, Enköping i slutet av maj. Det är onekligen mycket ovant att se honom med detta instrument. Om man nu också lägger till det faktum att dragspelet hänger uppochner, så förstår ni själva att vi kommer hålla oss till våra vanliga uppgifter nästa helg den 26-28 aug på the Dubliner.... Hur det låter annars vill vi inte ens ta reda på. Dragspelet ska spelas av Lena, ingen annan.

/Pure Malt

Igenbommat....

Var är han som sålde korv utanför på natten?

Inga tecken på musik-uppträdanden här längre. Jag passerade gamla adressen (Smålandsg.20), där The Dubliner låg i 20 år cirka och lokalen verkar fortfarande vara under ombyggnad för vad som komma skall. Vem vet? Skoaffär kanske? Pubverksamhet igen? Ingen aning. Tyckte bara det såg trist ut. Gud vet att det sitter mycket musik i väggarna där inne, som nu kanske är rivna rent av. Men missförstå inte nu och tro att jag saknar det gamla. Nix, inte det. Jag är definitivt en av dom som gillar det nya Dubliners på Hötorget. Skönt med bra scen och att det är fräscht och nytt skadar inte heller!

/André, PM

Torka

Vi ber om ursäkt för det ibland alltför oregelbundna bloggandet. Nu börjar det dock snart blir dags för oss att dra igång höstsäsongen på pubar, bröllop och privata fester. Vi inleder med att spela så taket lyfter på The Dubliner 26-28 augusti. Ska bli väldigt kul att komma igång igen. Vi lovar att det är ett spelsuget Pure Malt som kommer stå på scenen då.

Vi ses då hoppas vi.

Slainthé

Pure Malt

Grönt är skönt....

så därför har vi nu målat släpet vi kuskar runt med på våra spelningar i en härligt irländskt grön färg! Snyggt, eller? Javisst. Om ni sett den gamla utnötta orange-liknande s.k färgen så vet ni att det nu ser bättre ut. Det kanske ska nämnas att en viss herre i bandet la ner några svettiga timmar i midsommarhelgen på detta. Berömvärt! Nu återstår att se hur vi kan dekorera vårt lilla släp ytterligare.

/Pure Malt

Amazing Grace...

var det när Isabelle och Jakob gifte sig i Skåne förra lördagen den 17e juli. Bidraget från Pure Malts sida är givet då André i gruppen ju är storebror till Isabelle.
Han bjöd på Ted Gärdestads klassiker "För kärlekens skull" i kyrkan, men det har väl egentligen inte med det här att göra. Däremot rev han och hans pappa Anders Gjörling av "Amazing Grace" i kyrkan ihop och vet man att Anders sjöng så användes akustiken på bästa sätt!
Mycket stämningsfullt och en stämma lade André såklart även på Anders sång. Gitarren skötte han också. Kiltarna förblev dock hemma denna gång.

Visste ni att "Amazing Grace" är ju faktiskt en amerikansk hymn från början. Som skottarna av någon bra anledning gjorde till sin. Den spelade vi förr på våra gig, och då menar jag förr som i Corbies-tiden. Alltså innan Pure Malt såg dagsljus för första gången. Vad undertecknad minns har vi inte framfört den i alla fall på mycket länge. Möjligvis på nåt bröllops-gig. Och det är ju faktiskt en fantastisk låt, och så länge Robin framför den på pipan så finns den i vår värld och närhet även idag. Fråga Robin snällt om du är på vår spelning nån gång, så finns chansen att höra den. Men, vi lovar inget. ;-)

Grattis Isabelle och Jakob säger vi från Pure Malt också. Må ni leva lyckliga ihop!

/Pure Malt

Nya tag

Stefan har återkommit från en vecka på Kreta (till skillnad mot André så hittade han inte en enda irish-festival på hela ön), och nu är det dags att ta nya tag. Sista helgen i augusti ska vi få Dubliner att gunga. Ni kommer väl? Tänkte väl det.

Festival-inspiration...

Hallå i värmen, vänner. Jo, vi spelade ju nyss på Hamnfestivalen i Enköping, men det är för övrigt tunnsått för oss med festivaler i år. Vi har haft lite otur i planeringen och vi är på semester olika perioder i år vilket gjort att vi tyvärr fått tacka nej till ett par gig. Det är typ det tråkigaste man kan göra, tacka nej till spelning. Men ibland går inte allas scheman ihop. Och man vill ju kunna leverera till 100% om man tackar ja.
Vi har ju möjligheten att spela i olika konstellationer men utan vår medlem Robin är vi ganska strandsatta. Han står för så mycket av vårt sound, säckpipa bl.a mandalin, banjo, flöjter etc.

Nu är det faktiskt inte Robin som är utomlands i år, utan både André och Stefan har satt sig på flyget till varmare länder. (varmare, förresten? Sydligare i alla fall...)

En glädjande sak är att det i år arrangerades Eileen-Folkfesten i Lidköping. En festival i två dagar med blandad folkmusik. Bl. a ett skotsk säckpipeband, Cookies´n Beans etc. Det ger hopp om fler satsningar runtom i landet att arrangera små festivaler med folkmusik.

Nästa år hoppas vi kunna styra upp sommarens förfrågningar bättre. Ju tidigare man vet om arrangemanget, desto lättare är det ju att planera. Vi siktar såklart på att ta steget fullt ut och dyka upp på festivalen eller scenen nära just dig och då uppträda med vår keltiska show, bestående av oss i Pure Malt tillsammans med dansarna ifrån Irish Dance Project!
Men annars kommer vi som kvintett med fulladdad repertoar, precis som vanligt!

Förfrågningar som vanligt på pure.malt@spray.se.

Svalkande hälsningar,

Pure Malt

Har ni dokumenterat oss?

Isåfall är vi alltid tacksamma om ni hör av er med länkar eller bilder eller rent av videoklipp kanske. Skicka ett mail till oss: pure.malt@spray.se Det uppskattas!

/PM

Icebreaker!

Ett längre tag har vi undrat hur det skulle vara att framföra egna låtar på scen. Det har egentligen inte funnits någon bra anledning till att vi inte gjort detta, förutom att vi litat på "gamla" trotjänare till låtar som under åren visat sig vara stabila att framföra. Men nu kan vi sluta undra.

Senaste två gigen, Klara Hall och Hamnfestivalen, så har vi stolt framfört "Power of the gin", skriven av undertecknad och Stefan. Låtens text är författad av Stefan och handlar om en man som gillar gin en aning för mycket... Detta alster återfinns även på vår nya skiva såklart.

Vi enades om att det var härligt att nu när låten börjar sätta sig, konstatera att denna isbrytare inte bara funkar för publiken, utan att den även bör bana väg för fler egenskrivna låtar i repertoaren. Nästa är redan klar och bör vara flygfärdig i augusti, lagom till när vi kör på the Dubliner igen.

/Pure Malt

Living the dream.

Wow!! Tack Hamnfestivalen och tack alla Enköpingsbor som tog sig till det Irländska tältet för att festa irish style på Festivalen. Vi i Pure Malt kommer sent glömma framförallt lördagskvällen då publiken sjöng för fulla muggar, dansade och hade hejdlöst kul. Tack också till Andreas och Nadja som med festivalledningspass runt halsen försökte göra det så bekvämt som möjligt för alla som uppträdde. Ovan en bild från backstageområdet bakom stora scenen där André, Britta och Robin sitter inbegripna i en diskussion som vi med hänsyn till framförallt Andrés rykte inte ska återge.

Hoppas vi ses igen nästa år då Festivalen dessutom firar 20-årsjubileum.

Kram kram

Pure Malt

Fredagen: dag 2 av 3

Är det David Lee Roth med Van Halen....?

"-Panama!" med Fan Heller

Ja, så har vi då avverkat två festivaldagar i Enköping. Härligt väder, bra stämning på alla håll. En av fördelarna med att spela på en festival är självklart närheten till andra scener och artisters uppträdanden. Igår kollade vi lite på diverse akter men för undertecknad som diggar Van Halen stenhårt var Tribute-bandet Fan Heller en självklar punkt på schemat.

De lät mycket riktigt som originalet till stor del i alla fall. Sångaren påminde och lät väldigt mycket som David Lee Roth (sångare i Van Halen under sent 70 och tidigt 80-tal). Att Fan Heller koncentrerat sig på den eran av Van Halens karriär är självklart. Den perioden med Sammy Hagar som sångare är inte den riktiga och viktiga perioden, om du frågar mig (och säkert 99% av folk som gillar Van Halen).

När Fan Heller kört sitt gig klev vi upp på scen för att köra vårt sista set för kvällen och det var kanonstämning! Vi tar med oss det och ikväll kör vi ända in i mål. Med publikens stöd och lakritsremmar som kost glömmer man lätt värkande fingrar och annat slitage. :-)

/Pure Malt

1 down, 2 to go...

Nästan färdigt för gig på Hamnfestivalen

Det blev en mycket bra start på årets Hamnfestival för oss i irländska tältet. Folk hittade dit och vissa sa att vi var anledningen till att de var där överhuvud taget. Kul att höra.

Tältet är i år lite mindre vilket ger en bra atmosfär och närhet. Nu ångar vi vidare ikväll fredag och imorrn kväll också. Kom förbi och sjung och dansa!

/Pure Malt

Countdown: 2 days to gig.

Tänk att vi missar två (!) kvartsfinaler i VM bara för Hamnfestivalen i kommande helg. Nåja, det ska ju bli kanonväder och vi gigar på en sprudlande festival så vi överlever väl. ;-)

Men ändå. Själv är jag totalt biten av sport jämt och VM är ju en höjdpunkt som dessutom inträffar endast vart fjärde år. Kronan på verket hade väl iofs varit om Sverige eller varför inte Skottland eller Irland spelat samma kväll som vi. Då hade det varit en galen kväll.

Så är nu inte fallet, utan vi kör hårt tors, fre och lördag i Enköping och fotbollen får sköta sitt. Vi kan bara köra våran laguppställning som blir 1-1-3 på torsdag, 2-1-3 på fredag och 2-3 på lördag. Frågor på det? Tänkte väl det. Kristallklart som vanligt. Nytt material utlovas dessutom.
Självklart säljer vi även vår nya skiva "Cask Strength" på festivalen. Fattas bara.

Vi ses där.

/Pure Malt

Glad midsommar...

var det igår. Nubbe, sill, familjen på plats och solen sken. Kanon helt enkelt! Det blev mest svenska visor och danser. Inga irländska sånger och inga kiltar denna midsommarafton heller. Det är ju tillåtet att ta en timeout från det keltiska ibland. Hoppas ni andra också hade det bra igår och nu i resten av helgen såklart.

Vi kör ett sista rep nu på måndag och sen blir det Enköping och Hamnfestivalen på torsdag.

Vi ses där!

/Pure Malt

Dax för rep onsdag!

Pure Malt på Hamnfestivalen 2007. Scenljuset var sådär ser det ut som...

Japp, vi börjar räkna ner mot Hamnfestivalen 1-3 juli i Enköping och vi ska repa lite innan såklart. Vi vill ju kunna bjuda på nåt nytt samt någon överraskning kanske när vi väl står där. Faktum är ju att publiken önskat oss tillbaka till denna festival, och då är de värda något speciellt. Men vi känner ingen press för det, det är ju Enköping vi ska till och där är alltid mottagandet extra varmt.

/Pure Malt

Irländskt på Mallis...Salud!

Tribute to the Lord of the Dance

Hotellunderhållning a la irish dance.

Som sagt var jag och min lilla familj (sambo, ettårig son) på Mallorca. Jag kopplade bort det mesta faktiskt som hade med allt och alla att göra men en kväll gladdes vi åt hotellets underhållning som bestod av A Tribute to Michael Flatleys Lord of the Dance. Jag la inte ribban speciellt högt i mina förväntningar men bitvis var det riktigt trevligt.

Vi samarbetar ju som ni vet med Irish Dance Project här hemma och därför är vi ju bortskämda med deras proffsighet och kunnande och extra höga nivå på dans.

I denna entimmes-show på hotellets scen så var koreografin av den enklare klassen men kostymerna var ambitiösa och speciellt den tjej som sjöng Corrs-låtar och spelade fiol var lysande! Vi har ju såklart Britta i vårt band som ju spelar fantastiskt men om Britta inte kan vara med av nån anledning eller är sjuk nån gång så vet jag nu att det finns ersättare, om än 250 mil bort. :-)

/André - Pure Malt

Nedräkningen börjar.

Nu börjar vi på allvar ladda för Hamnfestivalen i Enköping. André tog familjen till Mallis för att ladda upp med sol, bad och San Miguel. Stefan kör lite annorlunda och sticker till Grekland EFTER festivalen, troligen för att ta igen sig efter den vanligtvis fullt röjiga festivalen.

Vi kan garantera att vi kommer vara helt otroligt taggade för den här festivalen. Ta er dit och se oss på ett av våra absoluta favoritställen i vår absoluta favoritstad, Enköping.

Be there.

Pure Malt

Pure Malt och covers

En hel del har höjt något på ögonbrynen över vårt val att ta med Abbas "Money money" på skivan. Vi klargör ju ganska ofta att vi inte spelar svenska låtar osv. Här nedan skall vi då bena ut åsikten lite.

Vi spelar inga covers som inte kan anknytas till Skottland eller Irland på något sätt. Money Money hade vi aldrig tänkt ut att spela in om det inte redan funnits en arrad version av den. Nu vet kanske många att vi spelar Elvis-låten "Can´t help falling in love". Varför? Jo, därför att vi hörde en version som lät väldigt irländsk, framförd av bandet "Lick the tins". U2 och Proclaimers är med pga att vi snackar irländare och skottar och vi lovar att skulle vi någon gång höra Iron Maidens "Fear of the Dark" arrad som skotsk eller irländsk låt så skulle vi nog överväga både en och två gånger om vi inte skulle ta upp den. Men det är alltså fortfarande ingen idé att be oss spela obskyra Gyllene Tider-covers.

Summertime....and the living is easy...

Det är inte alltid vi river av blueslåtar när vi är ute och spelar, men förra året hände det faktiskt. På ett bröllop vi spelade på i Sparreholm, närmare bestämt. En av gästerna ville sjunga blues för brudparet och frågade om vi kunde kompa henne. Vi brukar ana oråd vid denna typen av förfrågningar men denna dam såg lite ut som ett rivjärn och hade en mycket fin klänning och pratade tydligt med en amerikansk brytning. Vi föll till föga och Dan fick det spontana uppdraget att kompa henne i "Summertime".

Ett bevis på att Dan är musikalisk behöver vi knappast och återigen briljerade han i ett snabbt bluesigt gitarrspel och hon sjöng med stor inlevelse till detta. Kanonbra såklart!

Tro nu inte att vi klarar vad som helst. Vi skulle ju ha lite problem om någon vill att vi kompar eurodisco i 160 bpm... Jag menar, vår trumma (bodhran) låter inte riktigt som bastrumman i Scooter. Skinnet på den har svårt att palla med de reelar vi spelar idag liksom. Tänk till exempel "Cotton Eye Joe" och den lär hålla i ungefär tre sekunder.

/Pure Malt

Oh what a night!

Det ringer i öronen och mittbenan som formades av allsången från publiken på Klara Hall under fredagskvällen ligger som ett delat hav på huvudet. Inte mycket att säga utom att denna irländska afton blev oerhört lyckad för alla parter. Vi hade skitkul och ihop med Irish Dance Project blev det precis en sån stämning vi bäddat för. Men utan Enköpings-publiken går det ju inte. Tur då att de levererar som vanligt när vi kommer på besök.

Vi blandade klassiker med nyskrivet och de 8 (med extranummer) dansnummer som Tove och Carina bjöd på var oerhört uppskattade. Det smattrades och applåderades om vartannat.

Clazze på Klara Hall såg också nöjd ut med sitt evenemang och han slet som vanligt för att göra alla nöjda, och det kan nog sägas mer än en gång att alla gick hem nöjda i natten.

För oss blev resan på ett regnigt E18 mot Stockholm rätt lätt. Dock var vi ganska trötta.
Det kostar att ligga på topp, men Klara Hall får oss att känna oss just detta. På topp. Och det är vi mycket tacksamma för!

Förhoppningsvis ses vi även på Hamnfestivalen i Enköping. 1-3 juli.

Stora kramar,

Pure Malt

Klara Hall - here we come!

Ja, så är det då dan före dan. Dan före Klara Hall. Vi ser fram emot fredagskvällen såklart och Stefan har varit så taggad denna vecka att han i sin iver nästan kört rakt fram mot Enköping istället för att svänga av mot Jakobsberg, där han håller till.... Men han liksom vi andra håller ut till imorrn och hoppas att det blir en kväll att minnas. Det blir det ganska säkert. Vi kan avslöja att nytt material dyker upp i repertoaren. Och att Irish Dance Project dyker upp det vet ni ju redan.

Biljetter: www.klarahall.net

Väl mött!

/Pure Malt

Låtarna på Cask Strength

The Corbies hade alltid som tradition på sina skivor att skriva och berätta lite om låtarna på sina skivor. Vi har valt att inte göra det i skivkonvolutet utan gör det här på bloggen istället. Håll till godo:

1: Follow Me Up To Carlow/Morrisson´s Jig:

Det här var den enda låt som vi på förhand visste vart på skivan den skulle hamna. Sen många år är den vår öppningslåt på spelningarna och dels är den så svängig som en stark öppningslåt ska vara. Morrisson´s Jig hamnade direkt efter för att visa vilka makalösa instrumentalister vi förfogar över.

2: The Irish Rover:

Det här var utan tvekan en av de största utmaningarna på skivan. Det finns lika många versioner av den som det finns pubar på Irland. Vi tycker dock att vi verkligen lyckades sätta vår egen prägel på den.

3: Foggy Dew

En sång om Påskupproret på Irland 1916. Kanonerna dånar, hjältar skapas och över allt detta sveper dimman in över Dublin.

4: Botany Bay/ Boc Liath Nan Gobhar:

Botany Bay är en låt som åkt in och ut ur repertoaren de senaste åren. Efter att under en middag innan en spelning på Klara Hall bestämt att låten ska arras om för att få vara kvar, kom det här förslaget. Låtens nya arr, med en säckpipeinstrumental efter, garanterar att Botany Bay kommer leva i repertoaren länge.

5: Claymore High:

Här skrivs historia. För första gången finns en egenskriven låt med på en av våra skivor. André hade länge gått och klurat på hur han skulle kunna få ihop en låt som hette just Claymore High. Efter en spelning på Dubliner i Köpenhamn satt vi i den otroligt skitiga bandlägenheten och njöt av det bästa Danmark kan erbjuda (Tuborg, Carlsberg och ost). André plockade fram gitarren och spelade upp den låt han lyckats skriva. Att den är bra som fan bevisas av dess plats här på skivan.

6: Hills Of Donegal:

Även dåliga spelningar kan föra något gott med sig. Efter att ha tillbringat en kväll i Köping och blivit indansade i 58 ggr, satt vi på efterfest med personalen på krogen. Vi hörde denna låt i högtalarna och bestämde oss för att ta upp den. Låten handlar om fördelen av att flytta Las Vegas till bergen i Donegal och öppna kasinon och bordeller där. Efterfesten minns vi i övrigt väldigt lite av, men det sägs att den var kanon.

7: Willie MacIntosh:

Nej, det är inte historien om världens första datortillverkare, utan en historia om plundringen och skövlingen av borgen i staden Auchindoon 1592. En medlem i Clan MacIntosh, Willie, varnas för att bistå vid skövlingen. Han svarar kort att döden är ett billigt pris att betala. Låten är en typisk medeltidsballad och fanns från början med på ett av Dans soloprojekt vid namn "Musica Pax Est", dvs "Musik skapar fred".

8: Morning Nightcap/Toss The Feathers/Dram No.3:

Vi kände tidigt att vi behövde ett instrumentalset på skivan. Robin fick i uppdrag att leta fram lämpliga låtar att passa ihop med Toss The Feathers, som vi redan bestämt skulle vara med. Han kom fram med detta förslag och på den vägen är det...

9: Power Of The Gin:

Ännu en egenskriven låt, där inspirationen till texten kommer från bland annat Bellmans "Ack du min moder". I bakfylleångesten lovar en man bot och bättring, men efter en dusch och en sup så är han ute på banan igen. Låten är skriven av den svenska motsvarigheten till Lennon/McCartney, dvs Hübinette/Gjörling.

10: Paddy´s Green Shamrock Shore:

Att vi skulle spela in en ballad trodde vi nog inte själva för 4 år sedan. Men det var innan Robin spelade in den här och spelade upp för oss. Då var det inget snack om saken. Låten skulle med, punkt slut.

11: Money Money:

Vänta lite nu här. Pure Malt spelar in en Abba-låt? Hur fan kom ni på den idéen undrar ni. Jo ser ni, Dan blev runt 1995 ombedd att arrangera en Abba-låt på skotskt vis för ett tv-program som skulle innehålla diverse tolkningar av Abbas låtskatt. Programmet sändes aldrig, men vi tyckte att arrangemanget på låten var alldeles för kul och bra för att inte ha med den på skivan. André fick dock sjunga om den ett par gånger då Universal Music inte tillät oss att ändra texten så att den bättre passade en manlig sångare.

Pure Malt informerar...

att om ni tycker att det är plötsligt för varmt ute och svettigt så är det dags att gilla läget.
Eller så kan ni ju testa det vi gjort ett par gånger: uppträda i 30-gradig värme med solen i ögonen och kiltar på. Det är förmodligen enda gångerna man önskat att kilten var en bastkjol... Fast den imagen hade kanske inte varit lika snygg. Dock praktisk. I irländska tältet i sommar på Enköpings Hamnfestival, dit vi ska 1-3 juli, skulle de nog bli smått förvånade om vi bytt stil helt plötsligt.

Njut på!

/Pure Malt

Next stop - Enköping!

Jajamensan, vi tackar The Dubliner för en bra helg och åker vidare mot giget i Enköping den 28 maj. Närmare bestämt på vårt favoritställe Klara Hall. Och varför denna favorisering då? Jo, vi har ju såklart fler ställen vi gillar att komma till men på Klara Hall blir man alltid varmt välkomnad av Clazze med familj (och personal) som vet hur man skapar en bra och skön miljö inför konsert.
Clazze har en längre tid ordnat med konserter, allehanda föreställningar, julbord, release-fester, konferensmiddagar och företagsträffar, afterwork etc. etc. Han har skapat ett ställe dit många väljer att förlägga sina aktiviteter och vi har sån tur som redan har fått uppträda där ett flertal gånger. Och sist vi var där var i september, vilket var förmodligen förra årets bästa gig.

Nu är det alltså dax igen, vi har väntat ett tag för att kunna komma med ny platta i bagaget och energi nog att riva taket. (igen...) Dans är med på repertoaren också så köp en biljett och dyk upp på Klara Hall i Enköping fredagen den 28 maj! Gå in på www.klarahall.net för mer info.

/Pure Malt

Från torsdag 13 maj, the Dubliner

http://www.youtube.com/watch?v=-DOcvpl-3nw

En härligt rivig acoustic version av Botany Bay / Boc liath nan gobhar. Den är ju för övrigt med på vår nya skiva.

Ikväll och imorrn lördag kväll är det full sväng på The Dubliners igen. Vi ses där!

/Pure Malt

I afton dans!?

Javisst. Ikväll börjar tredagarsgigandet på The Dubliners på Hötorget. Torsdagen blir som vanligt kvartett men fredag och lördag ringer vi in kavalleriet och beställer låtarna på högvarv. Kiltarna är på fredag och lördag, MEN, tro inte att det blir lugnt ikväll för det. Många lär använda klämdagen imorrn för att sova så det är öppet för irländskt partaj. Precis som alltid när Pure Malt äntrar scenen.

Väl mött ikväll och resten av helgen!

Pure Malt

countdown to Dubliners...2 days.

Pure Malt på The Dub.

Ja, som bekant är det dax igen för oss att inta The Dubliner i helgen som kommer. Närmare bestämt tors 13e maj - lör 15e maj, så ni vet vad vi talar om. Vi hoppas kunna hitta mixerbord och saker och ting i bättre ordning än senast, då Stamp hade lirat på Paddys Day. Scenen och utrustningen såg då ut som en efterfest...

By the way, så har vi såklart vår nya skiva med oss och som vanligt är adressen Holländarg.1, Hötorget i Stockholm.

/Pure Malt

Turning Kungsängen irish.

Javisst, i morgon (lördag 8 maj) spelar vi på Golden Cave i Kungsängen. En speciell spelning eftersom den sker på Stefans gamla hemmaplan. Vi har spelat där en gång tidigare och om det blir hälften så mycket sväng imorgon som det var förra gången så kommer kvällen bli alldeles kanon.

Ses där? Tänkte väl det.

/Pure Malt

Pure Malt presenterar - Cask Strength!

Snygg va? Den låter bra också. 11 spår fulla av skotskt & irländskt sväng med oss i Pure Malt. Maila oss på pure.malt@spray.se om du är intresserad av att införskaffa ett eget ex.

/Pure Malt

SKIVA!!

Efter många turer, och faktiskt en hel del strul, är vår andra skiva nu klar. Som vi sagt tidigare heter den Cask Strength och innehåller 11 spår, inklusive två egenskrivna låtar. I en blogg längre fram kommer vi berätta lite om låtarna och varför dom är med på skivan.

Nu ska vi dessutom ta tag i repandet, något som fått ligga lite på is under färdigställandet av skivan. Men, vi spelar på Klara Hall den 28 maj, och vi har hittills aldrig åkt dit utan att ha minst en ny låt i bagaget och vi tänker inte göra något undantag den här gången.

/Pure Malt

Ytterligare klipp från Paddys Day!

Denna gång:

Pumpkins Fancy! Vilket är ett av våra säckpipe-set. Klippet är filmat av gratisistockholm.nu och vi tackar återigen för det. Tryck på play bara.

/Pure Malt

Live från S:t Patricks Day!

Tack vare gratisistockholm.nu kan vi publicera lite av hur det såg ut och lät på Pub Galways i Stockholm den 17 mars, tidigare i år på S:t Patricks Day. Vi beklagar att scenljuset var dåligt. Hade vi vetat det hade vi såklart tagit med vår egen ljusrigg. Nästa gång kanske...

Här går Britta loss i Morrisons Jig. En låt som för övrigt är med på vår kommande platta.

Just press play. / Pure Malt

On the road again.

Nu är vi på väg hem efter en fantastisk kväll i Falköping. Ett sanslöst röj, med idel glada människor och flödande drycker.

Vi vill tacka Anders på Kidulterna för att han tog sig för att boka oss till denna kväll som vi mer än gärna gör om.

På återseende.

Mot Falköping...

Pure Malt rullar ut i landet denna helg och vi kör ett gig hos Kidulterna i Falköping på lördag! Västergötlands pärla Falköping har vi inte spelat i förut. Närmaste anhalt har kanske varit...vet inte faktiskt. Ligger Karlstad i närheten? Nej, det gör ju inte det. Arboga då? Ja, kanske det.
Spelar ingen roll. Vi packar ner instrumenten, laddar ipoden i bilen, tejpar fingrarna, sjunger upp oss från Mariestad fram till Falköping, varskor Falbygdens Ost att Dan tyvärr inte är med så de slipper duka fram det stora provsmakningsbordet samt håller tummarna för att HV71-fansen inte stängt genomfarten i Jönköping.

Det kan bli en kanonhelg!

/Pure Malt

Pure Malt fun facts

Varsågod, ett antal värdelösa vetanden om Pure Malt;

* Numera öppnar vi spelningarna med "Follow Me Up To Carlow", men vårt första öppningsnummer var faktiskt "The Greenland Whale Fishery"

* André varierar mellan två gitarrer. En Yamaha och en Eastone.

* Det är oftast Stefan som styr över musiken i bilen på väg till långväga gig, därav mängden Iron Maiden...

* Från början tyckte vi bara att Pure Malt lät som ett ballt namn på bandet. Men det var när vi insåg vad en Pure Malt i whiskyvärlden innebär (att man blandar dom bästa sorterna till en perfekt blandning), som vi insåg hur klockrent det var.

* Dom alternativa namnen för första skivan var "Taste the Malt", "A taste of the malt", "A dram with Pure Malt". Till slut fastnade vi för "First Fill". Namnet för andra skivan behövde dock aldrig diskuteras...

* Dans bas är av märket Jasmine, ett märke besläktat med det mer kända Takamine.

* Pure Malt har två gånger tvingats tacka nej till spelningar i Schweiz.

* Pure Malts första officiella pubspelning ägde rum på Gästis i Torsåker, 30 november 2002.

* Två gånger har axelbanden släppt på gitarren för André och Stefan. När det drabbade Stefan (Slagelse, Danmark), kostade det 1000 spänn att fixa. Andrés gitarr klarade sig oskadd.

* En gång har vi gett oss på en cover utan någon som helst anknytning till Skottland eller Irland. Det var Tom Pettys "Free falling" som fick ett försök på Woolpack Inn i Karlstad. En gång, inte mer.

* På väg hem från Malmö diskuterades alternativa bandnamn. Bland dom som förelogs var Sandy Stefan And The Flip Flops, La Dolce Robin and the Italian Stallions. Till slut spårade det ur så vi fick stanna bilen för att äta och lugna ner oss.

* Den enda svenska låt vi någonsin har ens kunnat tänka oss att överväga är Magnus Johanssons "Pappa är en flygkapten".

* För att förvilla tänkte vi ett tag skriva det alternativa namnet för Drunken Sailor på skivomslaget till First Fill. Den heter nämligen även Sailors Holiday.

* Vår nuvarande Mandolins första spelning var Dubliner i Köpenhamn. Och med tanke på hur bandlägenheten såg ut så är det kanske inte så konstigt att den stämmer ur sig jämt och ständigt.

* I Västerås fick vi istället för applåder efter Rovin Journeyman, en request på att spela "Ängeln i rummet" av Eva Dahlgren. Nope, nix, aldrig.

* Om man lyssnar noga, hör man att Stefan i tredje versen på Wild Rover, ofta väljer att sjunga en något mer oanständig text än originalet. Allt beroende på var vi spelar. Maila pure.malt@spray.se om ni vill ha snuskversionen...

Det var allt för den här gången. Kan mycket väl komma fler fakta längre fram...

Före, under och efter gig

En spelning tar många timmar i anspråk. Den består ju trots allt inte enbart av de 3 eller 4 timmar som man aktivt står på scenen. En spelningsdags utseende beror mycket på var man spelar. Förr spelade vi mycket i Malmö. Där började egentligen spelningen redan vid 9 på morgonen då bilen rullade söderut. Under närmare 7 timmar hinner man med en del. Oftast diskuterades det repertoar eller nya låtar. Vid ankomst så riggade man upp utrustningen och sen var det mest hotellet som gällde, eller promenader ute på stan, vilka ofta inkluderade ett besök i en viss skivbutik. Tiden fram till spelning på lördagen bestod oftast av slöande på hotell eller ute på stan. Ofta hade Stefan med sig ett Playstation2, vilket gjorde att både filmtittande och spelande blev möjligt.

Nu är det väldigt sällan som vi har liknande spelningar numera. Det beror till stor del på att några av oss numera är stadgade familjefäder, men även att många ställen helt enkelt bara vill ha trios, och det kör vi inte, med få undantag.

Under en spelning, dvs pauserna, sitter vi mest och pratar. Antingen med folk som vi känner som tagit sig till spelningen. Eller så pratar vi med varandra, recenserar det senast spelade setet och går igenom saker att tänka på inför nästa. Det har även hänt att vi arrangerat om en låt under en paus, för att sen genomföra det nya arret i kommande set. Spontanitet är viktigt.

Efter spelningen är det dags för det som alla musiker lever för... Att få plocka ner all utrustning (om det är sista kvällen) och bege sig hemåt för att krascha i säng vid halv fem eller liknande.

Sånt är livet on the road...

Äntligen

Vi har ju tidigare skrivit att förhållandet mellan Pure Malt och Enköping är något speciellt. Detta beror till stor del på Clazze med familj som driver Klara Hall i nämnda stad. Vi har vid varje spelning där känt oss så otroligt välkomna med god mat, bra arrangemang och fantastiskt trevligt bemötande. Nu är det dessutom klart att vi kommer återvända dit i slutet på maj för en spelning. Något som vi ser väldigt, väldigt mycket fram emot.

/Pure Malt

Medlem - André

André sparar inte på krutet för att saker och ting ska bli optimala. Det är ingen slump att han tog täten när det gäller kontakt med arrangörer och annat administrativt arbete. Det gör att bandet har full koll på vad som gäller när vi är på väg till ett gig. Nästan i alla fall...

På scenen är det alltid full fart på André. Är han riktigt spelsugen så brukar någon lyckligt utvald få en dans under Star of the County Down. Pure Malt från början var en betydligt mer traditionell folkmusikgrupp. Men efter förslag från André plockades dom första U2-låtarna upp och helt plötsligt växte pubspelningarna till dom makalösa upplevelserna som dom är idag.

Som alla medlemmar sätter naturligtvis André sin speciella prägel på vårt sound, kanske främst genom de höga stämmor han gärna lägger sig på i körsången, vilket är en viktig del när en ny låt ska "Pure Maltifieras". Han är som ni förstår en stor anledning till att Pure Malt är en så bra grupp som vi är.

Stockholms bästa pubband?

Gå in och rösta!

Just nu på facebook anordnar irish-krogen The Liffey en omröstning vilket band i Stockholm som är det bästa live pub-bandet. Rösta gärna på oss så det blir som det borde. ;-)

Gå till The Liffeys sida på fb, och klicka dig neråt för omröstningen.

/ Pure Malt

Trivselfaktorn.

Vi har spelat på många pubar och krogar och andra scener och i 98 fall av 100 är bemötandet grandiost och musiken uppskattad till tusen. Det beror ofta på att alt. nr.1: Vi i Pure Malt kommer i tid och uppträder proffsigt i förberedelserna och vid första kontakten. alt. nr.2: Arrangören/krögaren vet vad han vill ha och vad Pure Malt spelar för musik samt ser till att vi får känna oss som de artister vi är och trivs på och runt scen.
Alt nr. 3: Stället har en bra "crowd" och atmosfären är helt enkelt rätt för vad vi gör och vad vi gillar. Publiken är nog det viktigaste av allt på en spelning. Rätt och slätt.

Men, de andra 2 av 100 arrangörer som inte uppskattar live-musik: don´t bother. Vi har tävlat om utrymmet med jack-vegas maskiner, blivit ombedda att inte höras för mycket i lokalen, vi har spelat för tomma lokaler där ketchupflaskan hörts mest... Den värsta är nog ändå för längesen i en stad inte långt från Stockholm där vi först fick en lång lista med hur man beter sig på scen, sen när vi frågade om vi kunde soundchecka i 5 minuter fick svaret: "- Ni får 3 minuter!".

Andra ställen har på senare tid börjat ta betalt av banden för vad de äter och dricker...? Alltså då tror ni nu att vi dricker öl i mängder bara för att vi spelar irländsk och skotsk musik. Nix. Inte alls. Ibland slinker nån öl ner men oftast kör nån eller ett par av oss bil, samt framför allt vill vi inte uppträda påverkade av alkohol. Det låter liksom sämre, tror vi.
Tillbaka till mat och dryck-frågan. Ett band som spelar på en pub kommer oftast in tidigt på kvällen och spelar till sena natten ibland. Alternativen till mat är oftast räknade på ett finger: hamburger-restauranger typ McDonalds etc. Alltså undrar vi nu hur krogarna har mage att ta betalt för mat och läsk av band som är deras huvudakt för kvällen i cirka 4 timmar....? Ingen dans på rosor helt enkelt. Man blir lite fundersam när de vill spara in på 5 skålar pasta och lika många pepsi. Trivselfaktorn mår inte bra av sånt. Ta hand om banden! De sliter hårt!

Vi begär inte att få allt serverat men efter tre långa set är en ramlösa utan tjafs gott att få.

Vi har ingen kravlista à Rolling Stones liksom.

/Pure Malt

Bilder från helgen i Kungsör...

Välkommen säger denna härliga pjäs...

Hängde ni med på vår live-blogg i lördags?...det blir fler.

Anfall Mc bjöd på chili...perfekt inför giget!

Vi var inte så punkiga kanske...men scenen passade även Irish music!

/ Pure Malt

MC Anfall kan festa!

Det blev en mycket häftig spelning igår kväll hos grabbarna och tjejerna på mc-klubben Anfall i Kungsör. Vi visste inte riktigt om skulle komma hem levande (;-)) eller inte men våra inbillade fördomar kom på kant direkt hos dessa bikers som likt vem som helst firade St Patricks Day. Fast två veckor för sent.

Det kom folk från långväga kommuner upp till tio mil bort för denna fest och det säger väl lite om Anfalls rykte. Mycket kul att uppleva och vi önskar er alla en härlig vår på bågarna!

Lite bilder kommer snart också.
Har du bilder? Maila oss gärna så lägger vi ut dom. pure.malt@spray.se

Så länge: Ride it like it´s stolen!

/ Pure Malt

Första set avklarat....

och vilken stämning det redan är på MC Anfall här i Kungsör. Ni har väl förstått att vi firar St Patricks Day idag också. Två veckor senare än 17 mars men vad gör det? Här kör vi på. Det verkar lovande inför andra set. På återhörande efter det.

/Pure Malt

Liveblogg

Just nu sitter vi backstage på en Mc-klubb och väntar på att starta upp giget. Vi ska villigt erkänna att vi kanske inte riktigt förstod vad den här spelningen innebar. Men det är helsköna människor så det här blir nog kanoners det också.

Facebooks makt är stor.

Vi spelade två år i rad på Hamnfestivalen i Enköping, 2007 och 2008. År 2009 bestämde dom att dom skulle satsa på en dansbana istället, på bekostnad av det irländska tältet där Pure Malt hade hållit hov under tre dagar. Protesterna lät inte vänta på sig. På Facebook startades en grupp med kravet på vår återkomst till festivalen. Vad tror ni hände? Jo, självklart är vi bokade till årets upplaga och det är något som vi verkligen ser fram emot, då förhållandet mellan Pure Malt och Enköping är något speciellt...

Medlem: Britta!

Britta fokuserad i svänget. Som vanligt.

Vi har ju anor långt tillbaks inom familjerna då det gäller skotsk och irländsk musik. Vi som spelar ihop har känt varandra länge, är kusiner etc etc. Ja, faktiskt. Och det är en styrka vi har. Vi vet varandras kapacitet och vad vi gör på scen för det mesta och vid detta laget efter cirka 300 gig är vi en oerhört sammansvetsat grupp.

Men, soundet har inte alltid varit exakt vad det är idag. Vi började som trio där Robin stod för nästan alla instrument som inte hette gitarr... Han spelade faktiskt till och med fiol ett tag. Men hans gamla violin från 1800-talet var säkert väldigt värdefull, men den lät inte lika bra på scen när den var uppmickad. Vi lät helt enkelt fiolen vila några år. Och Robin verkade inte sakna den heller, och gud vet att han spelar en del andra instrument så han hade händerna fulla ändå.

Så kom André med den fina idén att värva en fiolspelare till gruppen. Detta var 2007. Och vi satte ut en annons på en musiksajt. Vi var rätt så raka i annonsen och skrev bl.a att "du ska kunna spela ditt instrument bra!". Nåt sånt i alla fall. För vi visste ju att det kanske inte skulle räcka med någon som hade två lektioner i ryggen eller nåt. Så självsäkra var vi i vårt sökande. Två intressanta svar kom varav den ena var en tjej som tidigare spelat med en folkmusikgrupp i Linköping. Ett rep senare och saken var klar. Britta var ny medlem i Pure Malt.

Hon motsvar alla förväntningar och mer därtill. Hennes spel på fiolen är precis det vi sökte när vi ville vidga vårt sound. Ni som sett henne spela kan intyga att det svänger rejält! Det är riktigt kul att kunna säga att den senaste värvningen redan är inne på sitt tredje år, och vi hoppas det blir många till. Britta är med på nästan alla gig, för den lilla tid hon har över från sitt jobb värderar hon högt. Och en viss make kniper förstaplatsen för det mesta, men sen kommer vi i Pure Malt på tur. Och vi är så glada för det så!

/ Pure Malt

Tack ska ni ha!

Det blev en härlig långhelg på the Dubliner. Vi är numera bortskämda med både gamla och nya Pure Malt-anhängare som dyker upp när vi spelar. Något vi uppskattar mycket!

Fredagens gig var ett typexempel på att publikens energi betyder en hel del, då i dessa förkylningstider var ett par av bandets medlemmar i extra behov av ett sådant lyft. Att sjunga en hel afton blir lite tyngre när hjärnan känns inlindad i ett tjockt täcke av smörja skapad av gröna demoner som dessutom föreföll helt immuna mot alla sorts alvedon, ipren etc. Otäcka rackare som helt klart lär vara besläktade med de demoner som kan härja med mixerbord när ingen ser. Fråga vår basist Dan...

Härnäst gäller full fokus på plattan. Inte mycket kvar nu.

:-)

/Pure Malt

Tider till helgen...

Ni vet ju att vi spelar på The Dubliner nu till helgen, och vi hoppas ju att vi ses där. Bättre sätt att spendera mars-lönen finns väl inte än att svepa en god bägare och sjunga med när vi i Pure Malt river av sköna irländska låtar?!

Torsdagen börjar 20.30. Vi kör lite mer laid-back och acoustic denna afton. Icke desto mindre kör vi alla de bästa låtarna vi har!

Fredagen o lördagen är som vanligt när Pure Malt står på scen: Fullt sväng! Vi kör 4 set med start 21.30. Varning för dans och allsång under kvällen utfärdas.

Adress? Holländarg.1, t-bana Hötorget. Välkommen!

/Pure Malt

Medlem: Robin!

Robin har egentligen den tyngsta uppgiften i Pure Malt. Han står nämligen för typ 75% av ljudbilden vi kallar keltisk. Om inte Robin skulle vara med, blir det liksom en annan grupp.

Tror vi. Vi har nämligen aldrig kört ett gig utan honom. Och vi vill inte det heller.

Instrumenten han spelar är många och Robin kan få det mest annorlunda, krokiga, gamla, ihåliga tinget att låta bra. Musik blev han varse då han låg i mamma Lenas mage samtidigt som hon var på scen och spelade skotsk musik med The Corbies. Pappa Dan var såklart också på samma scen med The Corbies. Att han efter detta anammat keltisk musik och även senare irländsk dans är kanske inte konstigt alls.

Robin spelar ju även säckpipa vilket han började med som 11-åring. Dansen började han med lite senare som sagt, men blev snabbt oerhört duktig. Han har bl.a vunnit nordiska mästerskap och lärt ut irish dancing till många elever på bl.a Kulturama.

Han är egentligen vår musikaliska ledare. Dvs, han bestämmer oftast tempot i en låt, han ger dig mördande blick om du spelar i otakt (ja, det har hänt...), samt han hoppar över en låt om han bara helt enkelt inte känner för att spela den. (det har absolut hänt...) Och om ett solo i hans öron inte låter bra när han spelar det med ett instrument, plockar han bara upp ett annat istället som låter bättre.

Denna multibegåvade herre är oumbärlig för Pure Malt, det har ni säkert förstått. Och har ni sett honom spela vet ni hur fantastiskt duktig han är. Något som vi andra i Pure Malt uppskattar varje gång vi kliver på samma scen som honom.

/Pure Malt

Stefan

När Stefan står på scenen kan mycket hända. Antingen får han för sig att leka Bruce Dickinson och dra iväg ett "Scream for me Dubliner", eller så springer han ut i publiken för att spela bland hoppande fans. En sak är dock säker; Han går inte på scenen med något annat än fullt spel i tankarna. Att gå på halvfart är inget som existerar. En liten kuriosa är att det faktiskt var Stefan som kom på bandnamnet en gång i tiden. Han har ett textminne som kommer övriga bandet väl tillgodo vid eventuella tveksamheter om texter. Han har dessutom gruppens överlägset sämsta humor i form av ordvitsar och mellansnack. Men ibland hittar även den hönan ett korn...

Medlemmarna i bandet

I några inlägg framöver kommer vi att ge en liten närmare presentation av medlemmarna i Pure Malt. Allt för att stilla er (ev) nyfikenhet.

Tack Gula Villan

Wow vilken kväll det blev igår. Det riktiga S:t Patrick´s-firandet ägde helt klart rum på Gula Villan vid Universitetet. Precis som förra året ligger allsången som en dimma över hela området. Taket lyfte på både With or Without You och 500 Miles. Vi vill tacka alla som letade sig dit och vi hoppas självklart att vi ses igen nästa år.

Stefan hälsar också att om någon har hittat hans röst så är ni välkomna att maila den till honom på pure.malt@spray.se ihop med eventuella bilder från kvällen.

På återseende

Pure Malt

Happy Paddys Day!

/ Pure Malt

Förra året på Galways....

Allas vår Lennart. Landskronas stolthet..(?)

såg det ut så här. Med Lelle alltså. Han uppfyller kraven på hur man firar Paddys Day.

Hatten på, V-tecknet framme. Det enda som han inte har koll på e idrott då han håller på fel lag, men det syns ju dessbättre inte på bilden... Ölen hade han nog druckit upp, men som tur är finns det massvis med god Guinness i baren. Och grön lager såklart.

Kommer Lelle i år igen? Vem vet? Kommer du? Det hoppas vi! Galways, Kungsgatan i Stockholm. Partyt startar tidigt. Vi börjar spela efter 19 nån gång. Det kan bli rörigt men det är liksom bara ytterligare ett tecken på att det är Paddys Day!

/Pure Malt

Countdown to Paddys Day!....

Det är bara några futtiga dagar kvar till S:t Patricks Day. Nu på onsdag 17 mars smäller det.
Vi ses väl på Pub Galways? Kungsgatan i Stockholm är adressen.

/Pure Malt

Grattis Lena!

Lena med sin trogna vän dragspelet på ett gig 2009.

Vissa saker smyger sig (nästan) förbi. Som t. ex att allas vår Lena fyllde år i fredags! Och hon fyllde faktiskt inte 38, eller 41 eller nåt sånt oväsentligt....hon fyllde faktiskt 50! Tro det eller ej...men denna virtuos på dragspel som redan när hon var i femtonårs-åldern vann SM i dragspel fyller jämt. Vi vänner inom Pure Malt och tidigare The Corbies vill gratulera såklart.

Lena kom med i The Corbies på sjuttiotalets mitt och bidrog direkt med ett sound som man förknippar med just The Corbies. Tonerna av Lenas skotskstämda dragspel är lätt igenkännbara på skivorna de gav ut och även idag när hon gästspelar med Pure Malt. Vilket hon gör ganska ofta faktiskt. Hennes rygg har fått för sig att hon inte kan spela lika ofta som förr, men när hon gör det visar hon klassen direkt. På vår nästa skiva, som vi håller på med för fullt, är Lena givetvis delaktig i soundet. Det breddar vår repertoar att Lena är med och idag liksom förr är det kvinnliga inslaget alltid så uppskattat på scenen. Vi har ju även Britta på fiolen, och när hon och Lena spelar samtidigt i stämmor uppstår verkligen ljuva toner. Nåt som vi är mycket glada för. Så, Keep it up, Lena!

Hurra, hurra, hurra, hurra!!!!!!

/kram från Pure Malt

Vi närmar oss!

St Patricks Day i Malmö för några år sen. Alla var där. Även Anders Gjörling som synes. Var Stefan höll hus? Han sprang runt i publiken...repris i år på Galways?

Dels närmar sig S:t Patricks Day med stormsteg. Det vet ni säkert. 17 mars, onsdagen i nästa vecka är det dags igen. Den dagen som är den stora högtiden för irländare (och alla vi som vill fira som dom) världen över. De firar sitt skyddshelgon Patrick som kristnade Irland för ca 1000 år sen.


Vi giggar självklart även i år på denna stora dag och det gör vi på Irish Pub Galways på Kungsgatan i Stockholm. Vi återkommer med detaljer strax innan men att om du har planer på att köra hårt och sjunga som en irländare denna kväll råder vi dig att köpa nåt grönt att ha på dig och dyka upp på Galways under dagen/kvällen. Pure Malt kliver på scen ca 20.00. Men firandet börjar såklart redan innan. Ni som redan är proffs på Paddys-Day-firande vet hur det går till. Det kan bli galet...



Skivan närmar sig också att vara klar. Men det har ni väl hört nog om snart. Vi återkommer när vi har konkreta bevis. Men att vi har tagit oss vatten över huvet är lite överdrivet. Snarare doppat huvet i vattnet för att vakna upp ur inspelningskoman. Nu kör vi på!



/Pure Malt

Vatten över huvudet?

Ja du, det har nog vi alla tänkt att vi tagit oss någon gång sen vi började med skivan. Vi är inne i slutstadiet nu och det ska bli otroligt skönt, men även lite vemodigt, när den är klar. Ett projekt som man levt med så länge lämnar spår.

Nästa skiva däremot blir nog fan ingen fullängdare ;-). Nu kommer den förvisso att dröja men titeln är redan klar... här gäller det att vara förberedd...

Skräddarsytt a la Pure Malt!

Oj, vad vi gillar gig. Inomhus, utomhus, puben eller bröllopet eller varför inte festivalen eller kanske företagets event? Vi har ju lirat på många ställen och i olika städer såklart. Vad som är roligt är att möta olika sorters publik vid dessa tillfällen. Röjig pubpublik ena gången, lyssnande publik i ABF:s aula andra gången. Icke lyssnande publik ena dan (phuu), fantastiskt sjungande publik nästa gång. Intressant är att variation ändå förnöjer. Skulle det vara röj varje gång så kanske man skulle längta efter ett stillsamt gig nån gång, och skulle det vara lugnt varje gång får man väl spader efter ett tag också.

Vi skräddarsyr alltid vårt uppträdande efter vad arrangören vill ha. Alltså om vi spelar på ett bröllop bestämmer paret som gifter sig helt och hållet hur de vill att upplägget är. Kanske två sånger i kyrkan med lite säckpipa innan, och sen 2 starka svängiga set vid middagen. Eller som senast i somras i Arboga då vi ombads att köra en konsert för ca 300 personer i Ahlöfsparken. Visst, vi körde vårt nya koncept på 80 min där Pure Malt och Irish Dance Project river av en show ihop. Nåt som vi för övrigt satsar mycket på för att sätta upp oftare.
När detta var gjort flyttade vi våra grejer 100 m in på Stadskällaren i Arboga för att riva av tre set på deras utomhusscen. En heldag kan man säga!

Charmen med att kunna sin repertoar, är ju att vi nästan alltid kan pussla ihop och förlänga eller korta av programmet som ni vill ha det. Men, vi spelar alltid 100% skotskt och irländskt. Vi uppträder inte som jukebox med svenska covers etc. Det är inte vår grej. Det överlåter vi till andra.
Vi tror oss nämligen veta att vår publik vill se oss för det vi kan göra, nämligen spela keltisk musik med sväng. Inget annat. Men som sagt, vi är flexibla och möjligheterna till olika program är många. Fråga oss bara, så hittar vi en lösning.

/Pure Malt

Fansens egna bilder...del 1.

Full fart på Dubliners. Pure Malt vet iofs inget annat tempo när dom spelar på pubarna.
Tydligen är det rätt kul också!

Frågar man så får man tydligen svar. Nina skickar tre bilder från ett av våra gig på the Dubliner i Stockholm.

Hon ursäktar sig då de är tagna med mobil-kamera, men vi tackar och tar emot ändå. Nina undrade också när vi spelar igen, och det står ju här till höger listat.

Tack Nina, och ni andra som har bilder på Pure Malt, skicka dom till oss om ni vill. Mailadress även det till höger.

/Pure Malt

45. (89) Shane O'Connor (IRL) 2:05.14

Efter mången letande: vi fann en irländare i vinter-OS. Shane O´Connor kom 45:a i herrarnas slalom...fantastiskt!
Vi säger Sláinte till Shane och hoppas på fler irländare i backen. Lär ju vara underhållande. Ska vi säga också att han var 26 sek efter vinnaren. Men han körde båda åken. Alltid nåt.

/Pure Malt

Bilder

En av fördelarna med att ha trogna vänner/fans/följeslagare som ofta kommer på våra gigs är att det finns drivor med bilder från dessa tillfällen. Vi sitter nu och gallrar igenom ett antal bilder att ha med på omslaget till skivan. Det är ju så att arbetet med allt runtomkring skivan tar nästan lika lång tid som själva inspelningen.
Har DU några bilder på oss från spelningar? Maila till oss på pure.malt@spray.se och skicka din bästa PM-bild. Använder vi din bild i omslaget så får du självklart ett ex av skivan som tack.

/Pure Malt

Kiltarna!

Ja, visst är det så att vi alltid bär kilt när vi uppträder. Inte "kjol" alltså. Det ordet skulle man få äta upp att man sa om man skämtade med någon stor rödhårig skotte på den lokala puben. Kilten är typ det manligaste man kan ha och ett tecken på maskulinitet. Den bars ju av William Wallace, "Braveheart" himself!

Våra kiltar är självklart mer färggranna och dessutom helt skräddarsydda, något som barderna på 1000-talet inte kände till direkt. Kiltarna har vi köpt i Skottland, och vi bär lite olika tartans (rutmönster).

André har likt sin pappa Anders fastnat för Cameron, men med skillnaden att André har muted colours och Anders modern colours. Stefan bär Sutherlands klanmönster och Robin clan Logan.

Det är fritt val att välja mönster, så när som på det faktum att man måste vara av kunglig börd för att få bära Royal Stewart. Man går helt enkelt in i en välsorterad kiltbutik av rang och slår i olika tartan-böcker och väljer sin favorit. Något av en chansning då man egentligen bara väljer från små tygexemplar. Det är ju något annorlunda sen när man ser hela kilten, men lite känsla får man ha.

Vi växte ju upp med att se The Corbies spela skotsk musik och de bar ju kilt. Och i sann skotsk familjetradition så gör vi som våra fäder, ett sätt att hedra dem. Även om de såklart fortfarande är i livet, de har faktiskt inte ens en fot i graven än. Men för oss betyder kilten även att vi får en extra kick till spelningen. Och det behövs ju under långa kvällar och många set.

Kiltarna kostar mellan 4 och 5000 kr ungefär. I alla fall om det är av äkta kvalité. Mycket tycker vissa, andra resonerar att det är en investering/minne/plagg för livet. Och det tycker ju vi såklart.

I alla fall om man vill vara det band som starkast och mest kvalitativt bär fanan för skotsk (och irländsk) musik i Sverige!

/Pure Malt

Vart fan är skivan??

Ni kanske undrar vad det är som gör att skivan ännu inte är klar?
Jo ser ni, i Pure Malt gillar vi att göra saker den rätta vägen. Och när vi nu i ett fall med en av låtarna ville gå den rätta vägen så fick vi nobben för vårt förslag och fick därför göra om vissa delar av nämnda låt. Vilken låt? Nä nä, nåt ska ni väl få vänta på...

Det fanns en tid...- Anders Gjörling!

Anders gästar Pure Malt på the Dubliner.

Det fanns en tid....så sade alltid Anders Gjörling inför en av de äldsta låtarna på repertoaren, "The Rovin Journeyman". En låt bland många andra man förknippar med denna eminente folkmusiksångare. Anders var ju leadsångare för The Corbies länge under 70-, 80- och 90-talet. Ända in i 2000-talet faktiskt. Han har faktiskt inte lagt av än, bara tagit ett steg åt sidan ibland för att vi ungdomar (?) i Pure Malt ska bära fanan vidare. Framför allt under sena kvällar på The Dubliner etc.

Utan Anders hade inte Pure Malt funnits till. I alla fall inte med André i gruppen. Anders är nämligen Andrés pappa. Om ni inte redan visste detta. Duetter mellan far och son är inte helt ovanliga, och när Anders idag gästsjunger eller hoppar in vid större gig sjungs både Rovin Journeyman och I´m a Rover som duetter med dessa herrar. Annars sjunger han många andra låtar precis som han gjort tusentals gånger. Om du frågar Anders idag så har han många minnen ifrån spelningar och berättar gärna för alla som vill höra. Ursprunget? Anders var med och grundade Pipes&Drums säckpipeband här i Stockholm i slutet av sextiotalet. Där var han virveltrumslagare. Sedan utvecklades intresset för skotsk folkmusik tack vare förebilder som The Corries och Boys of the Loch bl.a. En grupp vid namn The Corbies bildades 1973 och resten är historia.

Anders ägnar sig idag något mer med sitt arbete som whiskyambassadör. Ett yrke och en passion som passar som handen i handsken. Uppdragen och provningarna är många och tiden för musik är mindre. Besök gärna hans hemsida om du vill veta mer. www.whiskyworld.se.

Men suget för musik-gig finns kvar. Åtminstone varje sommar när utomhus-scenerna lockar...Du rockar Anders, tycker vi.

/Pure Malt

Det fanns en tid...

...när vi inte sprängde taken på The Dubliner med allsång, när det inte fanns folk som kastade sig efter avspelade strängar och utkastade plektrum.
I början av vår resa spelade vi ofta på små pubar, med antingen ingen publik, eller alldeles för onykter publik. Ett av dessa ställen låg i Västerås. Där stod vi tre personer och spelade inför en sur bartender och två ätande gäster, samt en berusad kvinna som trodde att det var en Eva Dahlgren-tribute. Inget ställe man skulle återvända till idag.

Ett annat ställe låg i Köping. Där var publiken så packad redan innan vi började spela att vi lätt hade kunnat slå på en skiva, åka hem och fakturera.

Vad vill vi då ha sagt med det här svammlandet? Jo, att även om dom spelningarna var rent katastrofala rent artistiskt så lärde vi oss otroligt mycket av dom. Dom skapade en samstämmighet i gruppen som vi har nytta av än idag. Vi lärde oss dessutom att hantera fyllon bättre, vilket man än idag kan ha nytta av.

Skivan då? Jodå, den går absolut framåt.

/Pure Malt

OS!

Inte mycket som har med Irland att göra i OS direkt. Hockeylaget dom har skulle väl suttit i utvisningsbåset hela turneringen, om de inte röjt OS-byn innan... What else? Har dom kanske nån skridskoåkare....? Skulle inte tro det. Skidskytt? Lär bli många straffrundor i så fall. Och vem vågar stå i närheten när det är dax för stående skytte... Slalom....haha, nej inte det heller. Såg ingen irländsk trupp igår på invigningen. Men de kan ju så mycket annat. T. ex skriva låtar. Som Flogging Molly. De har ju en låt som heter "What´s left of the flag". Och så här såg det ut när vi körde den i november på The Dubliner. Ljudet kanske inte är det bästa, men vad begär man av en vanlig videokamera.

By the way, hur mäktig är han inte Peter Forsberg. En solklar fanbärare om det nånsin var någon som tyckte nåt annat. Han kommer leverera, var så säkra. Tills det smäller natten mot torsdag kör vi lite Pure Malt. Som alltid.

http://www.youtube.com/watch?v=oaD-v86t4Fk

/Pure Malt

Planer och tankar

Känns nästan overkligt att titta ut genom fönstret, se att snön fortfarande ligger djup och samtidigt läsa ett mail från en av våra favoritarrangörer med förfrågan om att spela hos dom i år igen. Antingen i Juli eller Augusti lär det bli och vi kommer självklart göra allt för att återigen få golvplankorna att darra i Simpnäs.

Annars är det snart dags för S:t Patrick´s Day och som ni vet så firar man den bäst på Galway´s på Kungsgatan i Stockholm. Varför det är bäst där? Tja, därför att vi spelar där såklart.

Kram kram så ses vi.

/Pure Malt

2 steg framåt, 1 bakåt...

André i studion...låter det bra?

Skivan närmar sig färdig mixning, men fanken vad tid det tar. Och rätt som det är försvinner nåt också på vägen. Typ ett spår med dragspelsmusik, eller så drunknar sången i ett hav av fiol och bas...nåja, det går framåt i alla fall. Idag sjöng André vidare på en låt som vi känner är lite av en specialare på plattan. Nåt ska man väl hitta på för att avsluta ett album i style...


Ni får hålla ut. Har vi flax så är plattan klar lagom till Paddys Day 17 mars. Vi siktar på det!

/Pure Malt

Repris i sommar?

Om vi får som vi vill så blir det en hektisk sommar även i år. Vi hoppas på att få fortsätta utveckla vår show med virvlande irish dance och musik i en härlig blandning! 1 tim och 20 min bestående av Pure Malt och Irish Dance Project. Nåt som vi startade förra året och körde både i Arboga och Enköping. Det vore mycket skoj om våra förhoppningar infriades.

I år är förutsättningarna ännu större då vi har nytt material att bjuda på. Vi lägger ut videon från Arboga i somras och minns en mycket bra spelning inför ca 300 personer i solen. Kanske dyker vi upp på någon scen nära dig sommaren 2010. Låt oss hoppas.

/ Pure Malt - scottish and irish music in Sweden

Melodifestivalen...

är ju igång i år igen. Och oavsett vad man tycker om det är det många som är insatta och engagerade i frågan.
Undertecknad missade tävlingen igår kväll men inser att många har gått vägen till framgång och skivkontrakt via melodifestivalen. T.o.m ABBA. Faktiskt. 1974 i England vann dom och sen är resten historia. Just ABBA kanske vi återkommer till i bloggen lite senare i veckan. Vi får se.

Om vi i Pure Malt fick frågan att delta i melodifestivalen skulle vi nog få huvudbry. Först skulle vi nog säga "aldrig i livet". Men vid närmare eftertanke så kanske det inte är så självklart att tacka nej. Snarare tvärtom. Om låten är något som känns som det vi står för blir det lite mer lockande. Och om vi fick göra vår grej, dvs ha kiltar och köra keltisk style all over så blir det än mer vår sak. Men så är det ju inte. Det är ju en tävling där svensk musik gäller och vi är ju 100 % skottland och irland, så det blir nog ingen melodifestival för Pure Malt. Inte så länge vi kör vår grej i alla fall. Men tanken är kul. Och låten får vi nog skriva själva. För någon svensk pop- eller ballad-smörja gör vi inte.

/Pure Malt

Vår A.D. Elin...

är en mycket begåvad person. Idérik, påhittig och snabb i vändningarna. Hon skakade till exempel fram vår logo som ni kan se högst upp på sidan, (som senare blev en mäktig backdrop också) och nu när vi behövde proffs-hjälp till vår nya skivas omslag ställde hon upp direkt. Hennes förståelse för vad Pure Malt tycker om är stor, och när nu skivomslaget uppenbarade sig satt vi i bara och njöt av resultatet. Det blir kanon och helt perfekt för vad skivan och vi behövde. Ni andra får vänta lite med att se det hela men snart så.

Förutom detta är Elin en rolig, positiv och dansant person. Bara en sån sak.

Tack Elin!

/kramar Pure Malt


OBS! Elin är gift och Stefan är sambo. Dock inte med varandra. Goda vänner är de dock. Här skojandes på Dubliners i nov - 09. Stefan hjässa är ju så snygg i rött.

Bakom kulisserna...Dublinershelg.

Dax för set nr 4...sista krafterna ska användas.


Vatten, vatten och mer vatten... Öl? Visst, ibland så.

Omklädningsrummet.

Glamouren är total. Det är inte direkt nån som frågar om vår kravlista på grejer i logen när vi kommer. Loge förresten...haha. Men hade det varit så, hade vi begärt gröna M&M:s. Såklart.

Skämt åsido så har vi inte speciella krav nån gång var vi än kommer men vi tänkte det var kul att visa lite hur det ser ut nere i källaren. Ett litet ställe där vi byter om samt ibland vilar mellan seten. En spelkväll på The Dubliner är ju rätt lång (4x45 min) och det krävs en del återhämtning. Eller strängbyten eller toabesök eller nåt annat. Kanske diskussion om setet som kommer eller en låt vi ändrat i. Vem vet. Kanske sitter man bara och vilar öronen från sig själv. 45-låtars-kvällar kan vara just så. Skitkul och världens drag, men för att leverera får man ladda batterierna.

/Pure Malt