Fantastiskt...

är det att egentligen kunna bjuda på musik. Och då menar jag den sortens musik som är live och direkt framför en publik.
Ibland när man är ute och spelar glömmer man nästan bort att tacka för att vi får den uppskattning vi får. Vi märker av den, vi tackar för den mellan låtarna men ändå kan man så att säga vara så utpumpad efteråt att man bara vill packa ihop och dra hemåt. Det kanske är förståeligt efter tre-fyra set med ca 3 timmar effektiv musik. Men ändå...
(Jag menar, när nån halvdan popgrupp inviger ett köpcentra kör dom väl 2 låtar och skriver autografer i en kvart. Jobbigt värre... )

Vad jag försöker säga är att vi uppskattar de applåder och snälla ord om vårt uppträdande massvis, och att det är väl det enskilt viktigaste för bandets existens. Annars blir det ju lika spännande som att spela hemma i soffan. Kul såklart, men inte speciellt spännande i långa loppet. En annan rolig grej är att det alltid är någon som undrar över varför vi spelar just skotsk & irländsk musik, eller så har de någon egen relation till just Skottland eller Irland. Det ger upphov till trevliga samtal under eller efter gigen, samt diskussioner om låtval etc. Självklart får vi också mängder med beröm från folk som sett andra grupper och tycker att vi är nr 1 inom genren. Det värmer verkligen.

För oss går resan vidare, med publikens stöd förhoppningsvis. Något vi inte tar för givet, utan tvärtom uppskattar varje gång vi ställer oss på scen. Vare sig scenen är stor eller liten är utmaningen densamma: att leverera musiken så bra vi bara kan. För allas skull.

/Pure Malt